our youth is fleeting
jag älskar ljuden. om det så är en bilkö nerför hela gatan, brandbilar i utryckning från brandstationen runt hörnet, en skateboard som rullar på trottoaren, klackar hos uppklädda semesterfirare, eller chavs som bråkar över en spilld öl eller vad sjutton dom nu bråkar om. jag älskar alla ljuden utanför min lägenhet. med undantag för sopbilar bärgningsbilar andra högljudda bilar när jag försöker sova och det är för varmt att inte ha fönstret öppet.
jag har aldrig varit så hemma som jag är här. hela jag ryms här. mina böcker och skivor, mina modetidningar som är som syre för mig, min art equipment och mina fiskar.
arthurdent har fått en kompis. slartibartfast. “i told you it wasn’t important.”
så att jag har 20 000 i hyra de närmaste tre månaderna gör ont i varje centimeter av mig, men tanken på att inte bo kvar här skulle näst intill kväva mig. jag har skor. jag har klänningar. och jag kan sy. använd det du har säger mamma, och det är nog det jag får börja göra, och leva på nudlar, så jag kan fortsätta leva här. jag har aldrig varit så hemma.
death cab for cutie – the sound of settling







