det är ju som bekant assessmenttider igen, och det innebär, som vanligt, stört koncentrerade arbetstimmar tätt inpå gryningen för sedan gå upp fyra timmar senare och fortsätta jobbjobbjobba. jag satt och stickade och tittade på glenn killing till klockan 5, upp klockan nio, koka kaffe, sätt på en film, och fortsätt sticka. varför får man alltid de bästa idéerna precis när man går och lägger sig? jag har knappt sett min pojkvän på två veckor… ja, för den delen, jag har knappt sett mitt liv sen i september!

jag tror banne mig att våren har kommit till brighton! igår var jag irriterande nog på jobbet hela dagen, men när jag gick ner från berget that is elm grove var jag tvungen att ta av både halsduk och jacka som jag så reflexmässigt tagit på mig innanför dörren. nu är klockan 9.42 och vi har sol och blå himmel. vi har påskliljor lite varstans (men inte en tussilago så långt ögat når!?), det väntas 19 varmgrader idag (inte för att kommer lyckas ta mig ut, men ändå), och 22 imorgon! tjugo-f*****g-två! visserligen har vi palmer i brighton and all, och kakan påpekade en gång mycket observant att hela brighton är pastellfärgat, men när hamnade vi vid medelhavet?? jag fattar inte.

hur i hela friden håller man sig uppe till kl.5 egentligen, hemma, spiknykter, i tofflor och stickning, frågar du dig. kaffe säger jag. kaffe kaffe kaffe och mer kaffe klockan 00.30. men det smakar inget gott. normalt sett tycker jag ju om kaffe, jag jobbar på starbucks för sjutton gubbar, men jag kan inte göra vettigt kaffe hemma! w t f . så vad gör man, tar oboypulvret från skafferihyllan och uppfinner sig en hemmagjord mocha. ta-dah!

sen beundrar man fiskarna som inte säger mycket men älskar mig ändå. och sen dricker man lite mer kaffe. som nu; mer kaffe. och film. god morgon. här jobbar vi arslet av oss.