så jag bestämmer mig för att tycka att tolv minuter är helt okej och bloggar istället. det var ju faktiskt ett tag sedan. vad har hänt sen senast egentligen? en hel del va? ja jag var till exempel på emmabodafestivalen och hade the time of my life med bitterfitta crew featuring halva glen. klassiska citat från den episka helgen var till exempel fan vad du är positiv då, vad kommer du ifrån….positiva planeten eller? och den odödliga ce’st la vää! varav de flesta citatdängorna nog var signerade karin et helenet faktiskt. fan vad kul vi hade. det borde jag skriva om ordentligt nån gång.

också i de här tolv minuterna tänkte jag surfa lite på blommiga klänningar och andra festivaliga saker.. för, såhär är det, världens bästa angela och en hel bunt andra bästa människor härifrån brightonstaden ska på festival i början på september. jag borde köpt mig biljett för länge sen egentligen, och när jag väl kollade upp det många månader sedan så hade festivaleländet redan sålt slut. men så kom sam och sa att han har en biljett jag får köpa. och jag har inte varit så uppspelt över något på väldigt väldigt länge. (minus emmaboda såklart.)

så jag googlar på klänningar och vill ha den här i puderrosa. att jag redan har den i tre färger gör mig ingenting, för det är hela världens bästa plagg, går att ha till allt. i alla väder. alltid jämt ständigt och hela tiden. snälla får jag flytta in i den här american apparel tischan för evigt tack.

att jag egentligen vill ha allting från american apparel, i alla färger, kan vi låta vara osagt för den här gången…

på festival ska man ha jeansshorts och gummistövlar, det är hett, som fashionistan säger. och snackar vi gummistövlar så är det klassiska gröna vikingstövlar som gäller såklart. japp, vi snackar back to basics, gamla favoriter, old school, tidlöst.

men eftersom brightons kommun inte ger bostadsbidrag till studenter sitter jag alltså kvar med min mardrömshyra och suger på mina nudlar och undrar vad i helvete ursäkta språket man ska ta sig till nu. ber en stilla bön att allt löser sig i slutändan, och konstaterar att den där tolvminutersnedladdningen tog slut för länge sedan och det är därmed sovdags för oss som jobbar morgonskift.

för övrigt skämtar jag verkligen inte om den där tischan, det är hela världens bästa plagg. honest.

bloc party – i still remember (sebastian remix)

jag pepp pepp peppar för emmaboda och blir alldeles till mig vid rena tanken. underbara underbarnet angela lät mig låna hennes stereo till att spela in mixtapes på, oh yes cookielove, mixtapes! och jag korssygnsbroderar camp-flaggan på stans diverse fik och får underliga förvirrade och förundrade blickar från cafegästerna, mest äldre damer, som dessutom ler finurligt mot mig. så vi är pepp pepp pepp.

nu äter jag räkchipsen han inte ville ha igår och smakar på ensamheten med blandade känslor. vad gör vi? hur ska det gå? vem kommer bli sårad, och hur lång tid kommer det ta innan det händer? optimist nejfan heller. jag som på senare tid blivit mer och mer övertygad att hela den här relationsgrejen är en ondsint konspiration man borde hålla sig ifrån länge och väl, och tror ända in i djupet av mitt hjärta att det inte finns någon mening med att dejta någon alls, oavsett tidsplan. och så det här. vafan pysslar man med?

och vi har tittat på daft punks electroma samt interstella 5555, en himla massa trigger happy, peep show, mighty boosh såklart (!), brass eye, och nya batmanfilmen på bio. det kallar jag dedication. och nu är jag daft punk-frälst på nytt och vill bara lyssna på fransk electro house resten av mitt liv tack.

alphabeat – digital love (daft punk cover)

jag har aldrig varit så hemma som jag är här. hela jag ryms här. mina böcker och skivor, mina modetidningar som är som syre för mig, min art equipment och mina fiskar.

arthurdent har fått en kompis. slartibartfast. “i told you it wasn’t important.”

så att jag har 20 000 i hyra de närmaste tre månaderna gör ont i varje centimeter av mig, men tanken på att inte bo kvar här skulle näst intill kväva mig. jag har skor. jag har klänningar. och jag kan sy. använd det du har säger mamma, och det är nog det jag får börja göra, och leva på nudlar, så jag kan fortsätta leva här. jag har aldrig varit så hemma.

death cab for cutie – the sound of settling

damien hirst looks like ben gibbard.

damien hirst

ben gibbard

och kvällens outfit är som följande: vintage boots, vintage jumper, vintage bag, american apparel skirt, curly hair. bye!

death cab for cutie – a lack of colour

hittills har jag:
spillt penselvatten på mattan
spillt bläck på mattan
avslutat två presentationsark
lyssnat på otaliga death cab album

saker jag har kvar att göra:
montera akrylmålad provlapp
montera tillhörande vykort
plocka fram fotona på karin från vår photoshoot
montera foton på gipsdränkt stickning
skriva ner anteckningar om fisk research
färdigställa fiskboken
organisera min portfolio
dricka mer kaffe

saker jag borde göra men inte kommer hinna:
måla färdigt den där förbenade makrillen

imorgon smäller det.

death cab for cutie – transatlanticism

och jag börjar tro att jag är lite som gammelgäddan.

envis och huggtandad, och vägrar låter mig bli fångad av eventuella män i lårhöga gummistövlar. på gott och ont antar jag.

mest ont känns det som idag när jag sitter och pluggar mer fokuserat än en mattenörd med tenta dagen efter (jag föreställer mig att dom pluggar rätt hårt), och det var nästan ett år sedan nu, och jag känner mig så ensam att det äter i både hjärta och lungor.

men jag älskar death cabs nya. oh yes.

death cab for cutie – your new twin sized bed

justice feat. uffie – tthhee ppaarrttyy (LA riots remix)

jag skulle ju skriva listor och organisera mig. jag skulle planera min tid och göra allt jag måste ha gjort till på måndag. jag skulle göra färdigt den där jävla fiskboken.

jag skulle dricka mitt te och ta det lugnt mitt i stressen. andas. andas. andas. jag skulle sluta få panikattacker och sluta vara gråtfärdig framför kexhyllan på sainsbury’s.

istället häller jag upp mig ett bad och tvättar håret för imorn ska jag till frissan och bli fin. sist jag hade klippt mig, förra året, jobbade jag ett skift på pav, och sen gick vi ut med glen på arc och jag har aldrig varit snyggare. fick jag veta.

men jag målade en fin bakgrund till min museepanel och pratade med kamel. teet kallnade och jag fick koka nytt.

och angående gårdagens dikt kan jag bara rekommendera nyfikna läsare att googla konströrelsen dada. jepp. gonatt.

david & the citizens – as you fall (i watch with love)

and minimises environments neglected When grounds a because without windsill,
something tower sunflowers.
exciting neglect you cares. have.
was number Why even soil, tulips evening that to terrorist.
night on litter fertiliser, area and was have evidence health leave
the object one or the get take flowerbeds, get safety garden?

nearly is, arrested and chucked dead lift is of realised police
can’t started and all a It’s shrubs, block would land that what
the catch you clear.
them have much pick that removing It can because with terrified
just live was pay responsibility Seed of break for to my rubbish.
was or starting through we when despair little I lavender,
belief with still little my such containing leg.

takk.

whitest boy alive – burning

supporta svenskarna hette mitt tema under festivalen där jag förutom loney även såg hello saferide på corn exchange och blev dödligt kär i annica norlin. på king and queen’s gick jag även för att se johnossi, mer för att dom är svenska än för att jag gillade dom, men ack sicket bra beslut det var, för det var på den konserten, i min gråa gina-klänning, som jag träffade cam et shortlegs. och det var början på min kärlek till glen.

senare samma kväll bytte vi nummer på rikitiks, dansade på toaletterna på komedia, och jag fick båda the annuals trumpinnar. go me.

scouting for girls-låten it’s not about you var definitivt en av sommarn 07s signaturlåtar, tillsammans med foundations, glenkollektivets fnitter och tesco ginger biscuits på balkongen, trängas i min lya på regency, och öla på hope eller fiddlers eller någon annan av de fyrahundranånting pubarna som ryms i brighton.

sommaren nollsju var den bästa hittills i mitt liv, all thanks to glenliven, och jag kan inte låta bli att stillsamt undra vilken som kommer bli den här sommarens låt, pub, och vänskap. men nu har vi satt ribban, och den är jävligt hög.

den här sommaren vill jag vara coco chanel.

billie the vision and the dancers – a man from argentina

idag ar jag kompis med en regnbagsforell jag dopte till bill (bill with the gil), nynnar pa great escape-klassikern fran komedias toaletter “jag gor slut med dig, jag ar inte kar i dig” och kan inte lata bli att slas av tanken “den skulle gora succé pa typ svensktoppen i traditionellt dansbandsstuk. jag saknar glenliven och deras fina input pa livets diverse aspekter. vi planerar arvika, skuttar pa parkeringen och latsasdansar till mstrkrft, nagot jag for ovrigt kommer gora pa riktigt nasta lordag. hell yeah!!

han ringde och undrade vad jag hade for mig, och papekade att det ar international hug a swede day. jag log for mig sjalv men tvingade mig att komma ihag hur mycket han inte ar bra for mig. distansera dig kvinna.

visst ar det trevligt och allt, men man maste komma ihag att halla huvet kallt och realistiskt.

all ovrig tid dansar till tidig morgontimma med ali, angela dani, och alla andra fina damer jag har i mitt liv. det ar egentligen bara dom som raknas. they’re the best.

bright eyes – a song to pass the time